Underbara 6-åringar

Efter att ha tillbringat några veckor i England, kom jag i måndags tillbaka till den klass jag vikarierat mest i; en förskoleklass i södra Stockholm. Jag hann knappt kliva innanför dörren innan tre barn hade klängt sig fast vid mina ben och jag kunde konstatera att jag saknat vikarierandet.

Trots att vecka 14 slutar med en förkylning, en borttappad röst och en utmattad kropp som bara vill ligga i sängen och titta på TV-serier, kan jag inte klaga. 6-åringar må bära på X antal smittor och vara ordentligt krävande mellan varven, men är i första hand livliga och nyfikna glädjespridare som lär en allt om hur man lever i nuet (bättre än någon mindfulness-instruktör någonsin kommer klara).

Humör och känslor svänger i alla möjliga riktningar under loppet av en dag. Det är intensivt, men likaså spännande.

Anledningen till att man varit ledsen glöms bort i samma sekund som tårarna slutit rinna. Tjejen som för en halvtimme sen satt och skrev på sin roman och pratade om att bli ”en sån som gör böcker” springer nu runt på skolgården och spanar efter fåglar för att hon ska bli en fågelupptäckare när hon blir stor. Och själv blir man kallad för den dummaste personen i hela världen, trots att samma barn kallat en för världens bästa frökenkompis tidigare samma dag.

Helt enkelt: 6-åringar både fyller och tömmer en på energi. Tur att jag får helgen till att återhämta mig, så att jag är redo för ännu en vikarievecka.

/Nadja

Bilden: Några barn som ritat av mig tillsammans med min pojkvän ”Ulf”…